Vad kallar man någon som säger en sak men gör en annan? I Sverige går debattens vågor höga om vikten av att prioritera läsning. Samtidigt sparar kommunerna in på biblioteken. De som vill främja läsning bör paradoxalt nog visa att handling är viktigare än fina ord.Göteborg, exempelvis, har utsett sig själv till ”Staden där vi läser för våra barn”. Där yrkade partierna V, MP, M, L, C och KD i kommunstyrelsen 2019 om att bli en Litteraturstad inom UNESCO:s nätverk ”Cities of Literature”. Målet var bland annat ”att barns ordförråd, läslust och läsförmåga ska öka”. Men förra året så tvingades stadens bibliotek att spara in kraftigt på bokköpen. Och i år stängs två mindre bibliotek för allmänheten. Kvar finns i alla fall den fina titeln från UNESCO. Göteborg är tyvärr inte ensamt i sina besparingar.
I Malmö stoppas bokinköp av en budgetkris. I småländska Östra Ryd ska ett bibliotek med anor från 1860-talet läggas ned för att spara 135 000 kronor. I Fredrika och Hille stängs ytterligare två för allmänheten och blir skolbibliotek. I åtta av tio kommuner har folkbiblioteken mindre budgetar 2024 än 2023, rapporterar Biblioteksbladet och SVT skriver om en ”Kulturkris”.
Alla vill värna läsning från högsta regeringsbildare till mest jordnära lokalpolitiker. När statsminister Ulf Kristersson nyligen höll sin senaste regeringsförklaring så tog han upp vikten av läsning flera gånger och oroade sig med rätta över att ”En fjärdedel av femtonåringarna kan inte ens läsa ordentligt.”. Det är ett samhällsproblem som varit föremål för många rynkade pannor de senaste åren.
När statsministern målade upp en vision av ett bättre land var det ett Sverige ”där barn sitter försjunkna över böcker”.
Det är klart vi vill att alla ska kunna läsa. Men staten är rik och kan satsa på skolbibliotek medan kommunerna kämpar för att få det ekonomiska att gå ihop. Sparkravens osthyvel skär i bibliotekens budgetar och inflationen pressar upp kostnaderna. Det här är inget nytt. Biblioteken får sedan länge en allt mindre del av kommunernas skattepengar. Om pengarna till biblioteken hade följt den kommunala kostnadsutvecklingen hade de fått betydligt mer att arbeta med. De lokala politikerna säger sig vilja prioritera läsning men trots fina ord väljer de oftast att lägga pengarna på annat.
Vi på BTJ lägger stora resurser på att utveckla nya tjänster som ska underlätta för skolor och bibliotek att arbeta läsfrämjande och erbjuda effektiv biblioteksverksamhet men det gör föga nytta om biblioteken och skolorna inte har resurserna som krävs. Förvisso satsar staten på skolbibliotek de kommande åren men läsning stimuleras också genom att bibliotek är moderna, tillgängliga och fulla med nya böcker.
Om vi som samhälle vill uppmuntra till att få fler att läsa mer så är nedskärningar i våra bibliotek ett väldigt märkligt sätt att åstadkomma det på.
Vad kallar man någon som säger en sak men gör en annan? Alldeles oavsett vilket ord du väljer så kan Sverige bättre än så.
Anette Grönroos, vd på BTJ