Anne-Marie Körling är grundskolelärare, föreläsare, författare, krönikör – och Sveriges Läsambassadör (2016). Just nu är hon aktuell med boken Ovan trädtopparna. Berättelser om att lära sig läsa och att fortsätta läsa som utkom på BTJ Förlag den 25 augusti. I boken ger Anne-Marie röst åt ett fyrtiotal personer mellan 2 och 93 år som berättar om hur de lärde sig läsa och vad läsningen betytt för dem. Men boken handlar också om att inte kunna läsa.
Varför är den här boken viktig?
- Boken är viktig eftersom den innehåller människors berättelser om hur de lärde sig läsa, eller inte lärde sig, och hur de har eller inte har fortsatt att läsa. Jag har intervjuat människor som har långt perspektiv på frågorna och de som nyss upptäckt böckerna och den värld som kommer ur dem. Vi talar alldeles för mycket om hur andra läser och jag önskar att vi talade med varandra om läsupplevelserna istället. Det är så vi kan lära oss. Vi kan också utmana oss att anta ett annat förhållningssätt än ett där vi tänker att barn och unga inte vill läsa. Som om de inte ville vara med? Klart de vill!
För vem har du skrivit boken?
- Jag har intervjuat människor om deras läsning och deras läsupplevelser sedan jag blev lärare. Jag har därför utbildat mig genom att lyssna och söka förstå, inte sätta mig över utan ställa mig intill. Jag skulle säga att jag genom intervjuerna lärde mig om hur olika det är att läsa och vad olika det kan betyda. Min roll som lärare är att se till att eleverna kan läsa och att de fortsatt kan få upptäcka vad läsförmågan kan betyda för dem både då det gäller att förkovra sig men också för att förflytta sig, få upplösa ensamheten och lära känna andra men också sig själva.
- Boken Ovan trädtopparna har till syfte att komma läsarna nära och därigenom vidga perspektiven kring vad det är att läsa och hur vi fortsättningsvis kan skapa vägar till litteraturen och läsaren.
>>>Boken Ovan trädtopparna finns i BTJ:s nätbokhandel<<<
Vilka mönster har du lagt märke till?
- Det är intressant att se mönster, de uppstår när man får överblick. Detta har jag upptäckt:
- Barn som är förtrogna med böcker och kan läsa och väljer läsning som aktivitet läser gärna även böcker på engelska, och det ganska tidigt. Fyra av berättelserna i Ovan trädtopparna handlar om att läsa på engelska. Det förvånade mig mycket.
- Läsarens känslighet; det vill säga att att det inte är helt lätt att tala om hur man läser, eller hur man kan läsa, eller de läsval man gör. Det är som om det handlar om att bli bedömd som den som inte läser som man ska och att man inte läser det man bör.
- Varje person jag intervjuat, oavsett om de är med i boken eller inte, har uttryckt att de aldrig fått frågor om sin läsförmåga eller sina läsval vilket kan tyckas märkligt.
- Att diffusa krav som – läs något svårare/lättare - gör läsaren vilsen och osäker. Det att man läser fel och att man inte kan läsa. Att läsaren blir bedömd. Att väldigt lite intresse visas för vad boken handlar om.
- Hur viktig högläsningen varit och är.
- Hur ofantligt viktigt det är att det finns böcker och läsande vuxna där barn och unga är. Bokvagnar, biblioteksfilialer, skolbibliotek, folkbibliotek, stadsbibliotek, kungliga bibliotek – bibliotek! Och boklådor där bokhandlaren inte värderar läsarens ålder utan läsarens intresse.
Hur tänker du när det talas om sjunkande PISA-resultat; att barn läser sämre idag och vuxnas oro kring detta?
- Det krävs en omvärld för att skapa läsare samt visa läsningens värde och innehåll. Vi kan inte tala om läsningens betydelse utan att själva läsa. Det ska finnas böcker där barn och unga är. Vi ska lyfta frågor, varmt och sakligt, som berör huruvida man kan läsa och vad man väljer att läsa och se till den enskildes engagemang som skapas genom att vi envist och pågående högläser ur det barn och unga inte ännu kan upptäcka eller läsa på egen hand. Jag ser också fram emot vad forskare som Barbro Westlund och Gunilla Molloy kommer att åskådliggöra rörande hur unga läsare kan avkoda men inte förstå det de läser. Att det är på tok för många som inte vet vad de läser trots att de tekniskt sett kan läsa. Och jag menar att när barn och unga inte förstår det de läser ska vi skapa undervisning och se till att de får lära sig. Ett barn som inte kan läsa är inte ett problem utan ett uppdrag.
- Vill vi att barn ska läsa måste vi visa att vi själva läser. Vi har en så fantastisk utgivning av barn- och ungdomslitteratur – så mycket vi kan dela av upplevelser mellan oss.
Anne-Marie Körling är under 2015–2017 Sveriges Läsambassadör på uppdrag av Kulturrådet. Följ henne på www.lasambassadoren.se och i podden Läs för livet. Hon fick Svenska Akademiens svensklärarpris 2006 och har tidigare gett ut bland annat Undervisningen mellan oss (Lärarförlaget) samt har en pedagogisk blogg www.korlingsord.se