Är det rimligt att titta på instruktionsvideor varje gång en arbetsuppgift ska utföras? Bild: AI-genererad med Adobe Firefly
Vi på BTJ ger ut en tidning som heter Pronto. I senaste numret finns en intervju med en erfaren bibliotekarie i Flen som exemplifierar hur Libris, vår nationella katalog, har blivit en orättvis börda för de mindre biblioteken.
För att förklara problemet kan det vara informativt att betrakta hur det kan, eller bör, fungera. I ett tidigare nummer av Pronto från 2020 berättar biblioteket i Ystad hur de jobbar med katalogisering. Vilket är nästan inte alls. Den sköts nämligen av oss på BTJ. Böckerna katalogiseras av BTJ:s experter och kan snabbt ställas upp i hyllorna, oavsett språk eller medietyp. Kollegorna i Ystad beskriver hur mycket tid de sparar. Tid som kan användas för att träffa låntagarna, för förmedlingsarbete, att följa bokutgivningen och att ägna sig åt uppsökande verksamhet och läsfrämjande projekt.
I Flen utgör Libris och böckerna ett huvudbry. ”Det är roligt och jag skulle kunna göra det på heltid, men det är så pass sällan att man alltid får gå tillbaka till instruktionsfilmer och repetera vad som ska göras. Det får ligga tills man har lite tid över, en fredagseftermiddag när man inte har pass i disken och alla andra har gått hem.” berättar den erfarna bibliotekarien i Flen.
Ingen skugga ska falla över denna uppenbart lojala biblioteksarbetare, som helt säkert är mycket kunnig inom annan biblioteksverksamhet. Men som ansvarig för ett företag hade jag inte kunnat stå för att en så central del av verksamheten som bibliotekets katalog skulle vila på att en anställd behöver titta på instruktionsfilmer och lära om på nytt varje gång en klurig bok ska katalogiseras.
Att Libris dessutom har ett nytt regelverk sedan några år gör inte uppgiften lättare för de anställda på Sveriges mindre bibliotek som sällan katalogiserar. Som bibliotekarien i Flen uttryckte det ”Det är konstiga termer nu för tiden, som ’entitet’. Det heter inte ’författare’ utan ’agent’. Det är svårare att få det att fastna, terminologin är lite konstig.” Svårast är så klart böckerna på språken som de inte behärskar.
Det kunde vara värre
Men faktum är att Flens bibliotek skulle kunna ha det betydligt svårare. Libris är ett samarbetsprojekt där de flesta böckerna redan har korrekt katalogdata som de kan utgå från. När ett folkbibliotek ansluter sig till Libris förbinder det sig att bidra till den nationella katalogen, men i vilken utsträckning och på vilket sätt, det är det ingen som kontrollerar.
En stor andel av Sveriges folkbibliotek bidrar, precis som Ystad, genom att anlita BTJ för att skapa katalogdata. BTJ katalogiserar enligt alla professionella regler, på över 140 språk. Det finns även folkbibliotek som katalogiserar själva, men det är framför allt ett vissa stora biblioteksorganisationer som klarar detta – och det är betydligt mindre kostnadseffektivt än att överlåta det till BTJ. Det är bland annat därför som den nationella biblioteksstrategin från förra året trycker på behovet av att effektivisera arbetet. De flesta folkbiblioteken har dock inte resurserna eller kunskapen.
Det skapar merarbete för oss andra. Maskinellt importerade data som godkänns av bibliotek som gör på fel sätt, eller som godkänner automatiskt när de får in en bok i sitt system, skapar en ökad arbetsbörda för BTJ och för de bibliotek som katalogiserar. Låntagare lämnas frågande när ändringar i katalogen genomförs utan att biblioteken informeras, den fysiska boken står då på en annan plats än vad det står i katalogen.
Därutöver spenderar bibliotekspersonal i Sveriges småkommuner mängder av tid på att försöka förstå komplexa regelverk och system. Tid som borde användas till att möta låntagarna ansikte mot ansikte.
Anette Grönroos, vd BTJ