Åsa Delblanc, lektor i pedagogik vid Malmö universitet. Foto: BTJ
I många förskolor är högläsningen en självklar del av dagen, men kan den ge mer? Åsa Delblanc, som forskar på litteratur och språk i förskolan, menar att läsningen kan betraktas som ett gemensamt rum där relationer, tänkande och känslor får ta plats.
Åsa Delblanc, som själv är förskollärare, beskriver en förändring som kom att påverka både hennes undervisning och hennes forskning: insikten att högläsning inte i första hand handlar om att förmedla ett innehåll.
– När jag slutade “förklara texten” och istället började lyssna in barnens tolkningar, förändrades hela situationen – det blev mer levande, mer oförutsägbart och mycket mer meningsfullt, säger hon.
Insikterna från sin utbildning, forskning och sin praktiska erfarenhet från förskolan har hon också samlat i den digitala utbildningen Läsa för livet – Litteraturens roll i förskolans undervisning.
Barnen tar berättelsen vidare
Åsa Delblanc säger att litteratur kan öppna dörrar till samtal om olika avancerade ämnen och nya lekvärldar. Detta märks särskilt tydligt i de stunder när barnen tar berättelsen vidare, inte bara i samtalet utan också i leken.
– Ett ögonblick jag minns är när vi läste en bok om ett barn som var rädd för mörker. Ett barn sa plötsligt: “Jag är inte rädd för mörker, men för att vara ensam i det.”
Det blev startpunkten för ett samtal ingen planerat – om ensamhet, trygghet och att vara tillsammans. Senare samma dag byggde barnen “trygga rum” i sin lek. Ett exempel på hur litteraturens värld och barnens egen värld kan börja överlappa, när vi vågar lyssna.
Högläsning som omsorg
I förskolans ganska inrutade och ibland lite uppjagade rutiner kan högläsning vara en stund där ingenting ska nås eller hinnas med. Där barnens frågor – eller deras tystnad – får vara utgångspunkten.
– Högläsning som omsorg handlar om att någon tar sig tid att stanna upp tillsammans med barnen, dela en upplevelse och visa att deras tankar och känslor är viktiga. Det är en form av närvaro som inte kan stressas fram – och just därför är den så betydelsefull, säger Åsa Delblanc.
I sin roll som lektor och utbildare på förskollärarutbildningen möter hon många som arbetar inom förskolan. De berättar om sina erfarenheter och hur barnen deltar i samtalen om berättelserna de får höra.
– Det som ofta överraskar pedagoger är hur mycket barn faktiskt förstår – och hur komplexa deras tolkningar kan vara. När vi vågar släppa kontrollen över “rätt svar” blir barnens perspektiv både djupare och mer utmanande än vi kanske tror.
Åsas tips till alla förskolor som lyfta sitt arbete med språkinlärning och läsning
En förändring jag önskar är att högläsning får ta tid – att den inte pressas in mellan aktiviteter utan får vara en central och återkommande del av dagen, med utrymme för samtal, tystnad och efterföljande lek.
Hon har också tre snabba tips:
Lär dig mer om högläsning, barns delaktighet och hur man kan stärka barns språk- och känsloutveckling med Åsas utbildning Läsa för livet – Litteraturens roll i förskolans undervisning.
– Utbildningen riktar sig till alla i förskolan – förskollärare, barnskötare och rektorer. Just bredden är viktig, eftersom arbetet med litteratur behöver vara gemensamt och förankrat i hela verksamheten, säger Åsa Delblanc.