BTJ-bloggen

Mångspråkskatalogisering river språkbarriärer

Skriven av BTJ | den 15 januari 2021 10:00:35 Z

På Mångspråkiga lånecentralen i Stockholm finns böcker på 150 olika språk. Även om Stockholms stadsbibliotek ansvarar för verksamheten är det en resurs för Sveriges alla bibliotek. Att katalogisera nyinköpen är en tidskrävande syssla, särskilt för de språk som har ett annat alfabet än det latinska. Därför anlitas BTJ.

Mångspråkiga lånecentralen är en statligt finansierad verksamhet som drivs av Stockholms stadsbibliotek (SSB) på uppdrag av Kungliga biblioteket. Syftet med lånecentralen är att ge Sveriges alla
folkbibliotek tillgång till media, främst böcker, på alla språk som låntagare efterfrågar. Böckerna på lånecentralen är tillgängliga för såväl enstaka fjärrlån som deposition till bibliotek under längre tid. Och den tillgängligheten är viktig.

– Om man inte ger människor möjlighet att utveckla sitt eget språk, så blir det svårare att lära sig ett nytt, säger Elisabet Fornell, projektledare och samordnare för Stockholms stadsbiblioteks katalogisering. 

Att hålla ett bestånd på många olika språk ställer höga krav på kompetens både vad gäller inköpsbeslut och katalogisering. Det gäller särskilt för språk som grekiska, arabiska eller japanska – med helt
andra skrivtecken än de latinska.

– Här på SSB sköter vi det mesta av katalogiseringen på egen hand. Men för just Mångspråkiga lånecentralen räcker inte våra egna resurser till. Därför har vi valt att lägga delar av det uppdraget på BTJ, säger Elisabet Fornell.

Hitta rätt information
Att skapa katalogposter för böcker på främmande språk kan vara komplicerat. I många fall saknas ISBN och de uppgifter som behövs kan vara svåra att hitta. Dessutom ska posten helst innehålla titeln både med originaltecken (exempelvis kyrilliska) och latinska bokstäver, romaniserad genom translitterering (se faktaruta). På så sätt kan både bibliotekarier och låntagare hitta den information som behövs,
oavsett språkkunskaper.

– För låntagaren är det förstås titeln på originalspråket som är det viktiga. Men för systemet
och för bibliotekarier som inte kan språket är translittereringsprocessen helt nödvändig, säger
Elisabet Fornell.

När högen av nyinköp blivit tillräckligt stor, skickas ett lass böcker från Mångspråkiga lånecentralen till avdelningen för bibliografiska tjänster på BTJ i Lund. Här arbetar Ingrid Dannberg tillsammans med
16 andra anställda katalogisatörer och ett nätverk av frilansare för romaniseringen.

– Vårt jobb är att skapa katalogposter, för Inköpsvägledningen och för de bibliotek som vill ha katalogposter genom Bibliografisk service. Dessutom tar vi enskilda katalogiseringsuppdrag, som för SSB:s mångspråk, säger Ingrid.

När böckerna från Stockholm anländer sorteras de efter språk och delas ut till rätt katalogisatör. När posten är färdig korrekturläses den av någon annan, innan böckerna skickas tillbaka till lånecentralen. För att kunna arbeta med katalogisering och romanisering av mångspråk krävs mer än språkkunskaper säger Ingrid: 
– Man behöver inte kunna tala språket flytande. Däremot måste man kunna reglerna för translitterering. Och vara bra på detektivarbete.

Redo för utlån
Tillbaka på Mångspråkiga lånecentralen är de katalogiserade böckerna nu redo för utlån till Sveriges
alla folkbibliotek. Att ge människor möjlighet att läsa böcker på sitt eget språk är en viktig del av
en demokrati och människors utveckling, menar Elisabet Fornell.

– Lånecentralen ger en nödvändig flexibilitet till systemet, eftersom efterfrågan på olika språk
förändras hela tiden. Men med mer pengar skulle vi vilja göra ännu mer, till exempel genom att erbjuda
kurslitteratur. Där finns det ett stort behov.

Det här är en text ur BTJ:s tidskrift Pronto. Nummer sju handlar om katalogisering och Bibliografisk service.

Text: Jenny Milewski

Romanisering

Att romanisera innebär att med latinska bokstäver återge en text som ursprungligen är skriven med ett annat alfabet. Det kan göras genom antingen translitterering, där skriften tolkas tecken för tecken, eller transkribering, där målet är att hamna så nära originalspråkets uttal som möjligt.

Romaniseringen görs enligt särskilda scheman och regler för varje språk, som t ex ALA-LC Romanization Tables eller ISO 9:1995. I katalogisering används mestadels translitterering som metod för romanisering.