– Tidigare i livet älskade jag att läsa, men orken försvann helt när jag blev utmattad, säger Klara som lidit av hjärntrötthet i flera års tid.
– Hemma står metervis med bokhyllor – men jag orkar inte läsa mer än att kolla mejlen ibland, säger Leyna som både har en neurologisk sjukdom som ger upphov till hjärntrötthet, samt en hjärnskada efter en olycka.
Sedan i våras har de båda tagit del av den shared reading-grupp för hjärntrötta som anordnats av Lunds stadsbibliotek, något som de båda beskriver som en mycket positiv upplevelse.
– Nu har jag börjat hitta tillbaka till litteraturen. Orken går så klart upp och ner, men gruppen har gett mig en ny tro på att jag klarar av det här. Jag kan ju faktiskt läsa! säger Klara.
Tillåtande metod
För ledaren Kerstin Edvardsson, i grunden logoped med specialkunskaper inom rehabilitering, började allt med att hon hörde ett inslag på radion om shared reading. Detta ledde till att hon packade väskan och reste till Liverpool – metodens ursprungsort – för att utbilda sig till läsledare.
– Shared reading är en tillåtande metod. Det handlar om kravlös läsning, man kan komma som man är utan att behöva förbereda sig. Det betyder också att det inte gör något om man inte kan eller orkar komma vid ett tillfälle. Vid varje tillfälle pratar vi om en ny text, säger Kerstin Edvardsson.
Hon betonar också att det varit oerhört viktigt för just den här läsgruppen att ha biblioteket som mötesplats.
– Hade träffarna anordnats på vårdcentralen så hade det blivit en helt annan sak. På biblioteket behöver man inte känna sig som en patient – här får man vara en person.
Inga rätt och fel
Varje träff inleds med en namnrunda. Därefter delar Kerstin ut den text som ska läsas vid tillfället så att alla deltagare kan ha texten framför sig – om man vill. Sedan läser Kerstin något stycke högt ur texten innan man tar en första paus för att fritt dela tankar om texten med varandra. Läsningen fortsätter sedan till nästa paus görs för att ge rum till fortsatta tankar – och sedan till nästa.
– Det finns inga rätt eller fel och man blir inte bedömd. Styrkan i gruppen ligger i att vi har en förståelse för varandra gällande hjärntrötthet. Ingen skulle tycka att det var konstigt om någon tog en paus eller behövde lämna rummet en stund, säger Klara.
– Jag känner mig trygg i gruppen, mycket tack vare Kerstin som både har en förståelse för hur det är att leva med hjärntrötthet – och hur meningsfullt det är att dela texter med varandra. Den här upplevelsen har betytt mycket för mig och jag hoppas verkligen att det blir en fortsättning, avslutar Leyna.
Klara och Leyna heter egentligen något annat.
Text och foto: Nora Lindkvist
Det här är en ompublicering av en artikel ur nummer 13 av tidningen Pronto, som gavs ut i juni 2023. Pronto är gratis att prenumerera på, anmäl dig här för att bli prenumerant.