Talböcker och andra anpassningar är viktiga men måste regleras. Foto: BTJ/Sebastian Borg
Det senaste året har en något undanskymd debatt pågått mellan förlagen som ger ut kurslitteratur och Myndigheten för tillgängliga medier (MTM). Diskussionen handlar om att MTM:s digitala bibliotek Legimus gör att kursboksförlagen konkurrerar med gratis. Det är en situation jag känner igen.
I ungefär ett decennium har appen Legimus erbjudit personer med en funktionsnedsättning som gör det svårt att läsa anpassad litteratur via tjänsten Legimus. Det är en bra och viktig tjänst. Men myndighetens framgångar inom det området har nu skapat problem på andra håll.
De senaste åren har användningen exploderat. Antalet utlån har ökat många hundra procent och när det kommer till just kurslitteraturen så har antalet studenter med tillgång till tjänsten och deras kostnadsfria tillgång till kursböcker blivit så omfattande att den slår undan benen på förlagen vars försäljning av motsvarande titlar har gjort ett dramatiskt tapp.
Kortfattat kan man sammanfatta problemet så här: om ingen betalar för kursböckerna är det ingen som vill investera i att producera dem. Det är omöjligt att konkurrera med gratis.
Det är klart att studenterna, som inte har så gott om pengar, gärna väljer gratis om möjligheten finns. En snabb koll på sociala medier visar exempelvis att studenter som först köpt in kursböcker vill sälja dem då de fått tillgång till Legimus. Flera tipsar andra studenter om att man kan få tillgång till Legimus. ”Skaffa legimus = gratis kurslitteratur”, skriver en användare.
Fortsätter trenden kan den svenskspråkiga kurslitteraturen komma att bli försvinnande liten. Det skulle drabba även de som vill ta del av den i tillgänglighetsanpassad form.
Här måste politiker och myndigheter vara lyhörda mot förlagen och agera. Kontrollen av vem som har rätt till Legimus måste bli bättre. Det är inte rimligt att mer än var tredje student på vissa lärosäten är Legimuslåntagare.
MTM menar att de ”agerar mot missbruk” men myndighetens egen statistik visar att försvinnande få har fått sina konton avstängda. Sedan 2020 finns endast 13 avstängningar diarieförda, bland hundratusentals låntagare.
Myndigheter som skapar nya marknadsförutsättningar behöver se till så att de inte skapar grogrund för missbruk. Ett snarlikt fall finns med katalogiseringen av data om böcker och andra medier i den nationella katalogen Libris. Sedan 2011 har de flesta folkbiblioteken anslutit sig till samarbetet. Ansvarig myndighet är Kungliga biblioteket. De ställer precis som MTM krav:
Många bibliotek bidrar genom att köpa katalogisering från BTJ, andra katalogiserar själva, men ganska många gör ingenting och lever på de andra bibliotekens arbete. Det visar den undersökning som BTJ lät Novus genomföra förra året, där ungefär var tredje svarade att deras bibliotek lägger noll timmar arbetstid på att katalogisera. Där bör Kungliga biblioteket följa upp Libris-bibliotekens efterlevnad till det kollektiva åtagandet, annars tvingas BTJ – som för sina kunder bidrar med en stor andel av katalogens data – att, precis som kursboksförlagen, behöva konkurrera med gratis.
Och det är i längden inte bra för någon.
Anette Grönroos, vd på BTJ