Verkligheten kan konspirera mot regeringens mål om att få fler böcker till barnen. Foto:BTJ
Det var inte så enkelt att Lunds skolor hade tillräckligt med läroböcker. Det är inte heller så enkelt att mer pengar gör att skolorna satsar mer på läsning. Nu när skolorna får pengar till litteratur fordras mod, eftertanke och beslutsamhet.
Regeringen vill att barnen ska läsa mer, där har varken jag eller någon annan några invändningar, ty vad skulle kunna vara bättre än att fostra en läsande generation?
Regeringen skjuter till pengar, 176 miljoner redan i år som skolorna ska få köpa skön- och facklitteratur för. Man vill ju bara utbrista i ett rungande ”Hurra!” Men som jag skrev i min senaste blogg så finns det flera mörka moln som skuggar detta angelägna initiativ. När skolorna förra året fick pengar till läromedel kom ungefär hälften av pengarna på avvägar. Lunds kommun förklarade att de inte använt 6,2 miljoner som de total sju som de fått av staten för att köpa läromedel med att de redan hade tillräckligt med läromedel i skolan, men detta har mötts av protester från föräldrar och lärare, som menar att många skolor skriker efter nya läroböcker. På Hammarkullsskolan i Göteborg fick rektor Linnea Lindquist sammankalla lärarlaget för att sätta sprätt på 300 000 på två dagar för att använda läromedelspengarna. Det var knappast optimalt.
Prioriteringar, förtroende och mod
En budget är en rörlig massa siffror och pengar är pengar. När skolor får pengar öronmärkta till exempelvis litteratur så finns alltid risken att de böcker som köps in är böcker som ändå skulle ha köpts in. De ”ursprungliga” pengarna som var avsatta till bokinköp kan då användas till något annat. Detta har exempelvis hänt med det 40 gånger större ”likvärdighetsbidraget” som staten har betalat ut till skolorna under många år. Den nya regeringen har höjt det anslaget till 7,5 miljarder och döpt om det till ”Kunskapsbidraget”. Likvärdighetsbidraget var utformat för att öka resurserna där behoven är som störst. Även om bland annat Statskontorets utvärdering talar för att ” i stort sett fungerar i enlighet med regeringens intentioner” har det visat sig att skolhuvudmännen, alltså kommunerna eller skolägarna, sparar när det kommer statliga pengar. Det är förståeligt att skolchefer som pressas ekonomiskt av inflation och tuffa budgetramar frestas att skyffla runt kommunens pengar när statens riktade bidrag dimper ner som en skänk från ovan. Ska de nya pengarna resultera i fler böcker till barnen behöver huvudmännen visa mod nog att låta sina rektorer behålla de pengar som redan var avsatta för litteraturinköp.
En piñata full av böcker lockar fram idéerna
När de senaste PISA-resultaten visade att svenska elever tappat i läsning efterfrågade jag tre reformpunkter som kunde vända utvecklingen: Stärk språkundervisningen. Uppvärdera läsningen. Ge lärarna de verktyg som de behöver för att utföra det uppdraget.
Just den sista punkten har illustrerats på ett alltigenom tydligt sätt sedan vi på BTJ för en månad sedan lanserade tävlingen Bokpiñatan. Skolor kan där vinna böcker till ett värde av 25 000 kronor. Ett bokpaket med urval gjort av vår kunniga skolbiblioteksredaktion på samma sätt som de bokleveranser som vi löpande förser svenska skolor med. Allt de tävlande behöver göra är att berätta om hur de jobbar för att främja läsning, och vad de behöver för att bli bättre på det. Och som de har berättat. Det är för omfattande för att redovisa allt här, så det får vi återkomma till här på bloggen, men det finns ingen brist på smarta läsfrämjande initiativ. Det är parläsning, högre årskurser som högläser för lägre, ämnesöverskridande samarbeten, lovläsning, tävlingar, en korridor som förvandlats till en bokskog, bokprat och författarbesök – jag hade kunnat göra listan nästan hur lång som helst. Det som de saknar är böcker och pengar.
Blir det 880 000 ytterligare böcker?
I år får förskolan, förskoleklassen och lågstadiet alltså 176 miljoner av regeringen att köpa böcker för, det ska enligt en uppskattning räcka till nästan en miljon böcker. För att det ska göra någon skillnad så behöver pengarna resultera i fler böcker än vad som annars hade köpts in. För att få pengar behöver huvudmännen ansöka och visa att de avsätter egna medel för att köpa in tryckt litteratur. Den ribban borde vara så låg att alla kan hoppa däröver. Det är bra. Nu måste samma huvudmän förvalta det förtroendet genom att prioritera rätt och visa att de står upp för barnens läsning och vara beslutsamma genom och låta pedagogerna köpa in det som de har frågat efter – fler böcker.
Anette Grönroos, vd på BTJ