Emma Frans är författare, forskare och demokratiambassadör. Foto: Niklas Nyman/Volante.
Hon är doktor i epidemiologi, forskare vid KI, författare och demokratiambassadör. Pronto fick en pratstund med Emma Frans om boken Alla tvättar händerna, demokrati och yttrandefrihet.
Under 2010-talet gjorde sig Emma Frans känd som vetenskapsskribent, men också som författare, däribland till boken Larmrapporten : att skilja vetenskap från trams (2017). När pandemin slog till i början av 2020 fick hon dock en helt ny roll, då hon blev en av SVT:s experter gällande coronaviruset.
– Jag kunde ju bara prata utifrån min kunskap, men trots det blev jag ofta anklagad för att vara ett språkrör för Folkhälsomyndigheten. Jag har ett högt förtroende för FHM, men det fick man knappt säga under en tid, säger Emma Frans.
Skrev bok om pandemiåret
I efterhand har Emma Frans reflekterat en hel del över det gångna året, något som också resulterat i en ny bok. I februari 2021 utkom Alla tvättar händerna, i vilken hon skriver om sina upplevelser från pandemin i dagboksformat.
– Jag hade ett ganska jobbigt och svårt år, och det fanns perioder då jag kände att jag hade alla emot mig. Att skriva ner mina tankar blev ett sätt att hantera allt som hände.
I boken skriver Emma Frans om hur det var att stå i mitten av informationsflödet, med frågor om vem man egentligen kunde lita på och vilka källor som var riktiga och inte. Detta är också något hon tänkt vidare kring i sin roll som demokratiambassadör – ett uppdrag från regeringen som går ut på att sprida kunskap och göra folk medvetna om de hot som finns mot demokratin.
– Mina hjärtefrågor handlar om hur digitaliseringen har förändrat det demokratiska samtalet, något som
också blev tydligt under pandemin, där vissa röster var väldigt duktiga på att göra sig hörda. Andra, som inte hade samma förmåga att synas, försvann i bruset. Det blir en skevhet i demokratin och detta är något vi måste prata mer om.
I sin bok skriver Emma Frans också att ”vi lever i en tid där det finns så mycket information att vi själva kan välja vår egen berättelse”.
– Överflödet av information är nästan värre än desinformation. Under pandemin försökte många hitta information som stärkte det de redan bestämt sig för, vilket ledde till ett debattkrig mellan ytterligheter, när sanningen kanske låg någonstans mitt emellan.
Informationsöverflödet ledde också till diskussioner om virusets ursprung, där Facebook censurerade inlägg om att viruset läckt från ett labb. När det visade sig att teorin var osannolik, men inte omöjlig,
ändrade företaget sin policy.
– Det illustrerar hur svårt det är att veta var gränsen för yttrandefrihet går, helst i ett ovisst läge. Och det blir ju också märkligt när ett företag som Facebook får bestämma vad man får säga och inte, säger Emma Frans.
Mycket ansvar på biblioteken
I sin roll som demokratiambassadör har Emma Frans även medverkat i en ny webbserie från kommittén Demokratin 100 år, med syfte att öka förståelsen för demokratin och hur vi värnar den. Hon är också ute och föreläser om källkritik, däribland på landets bibliotek.
– Biblioteken har ett viktigt demokratiskt uppdrag, men jag kan också få känslan av att man lägger lite väl mycket ansvar på dem, exempelvis med att lära ut källkritik. I stället tror jag att vi i Sverige skulle behöva bygga upp en ny bildningsrörelse som genomsyrar hela samhället. Där spelar biblioteket en viktig roll, men det ska inte vara den enda institutionen som tar ansvar för fortbildning i en ny digital tidsålder.
Text: Nora Lindkvist
Foto: Niklas Nyman/Volante