Författare, vissångare och bibliotekarie – Gunnar Källström har många bollar i luften. Nu ger Åmålsbon ut sin första diktsamling, Folkbiblioteket (BTJ Förlag), som hyllar denna svenska samhällsinrättning. Vi tog en pratstund med Gunnar för att få veta lite mer om boken.
Hur kommer det sig att du skrivit en diktsamling om folkbiblioteket?
Folkbiblioteket är den vackraste samhällsinrättningen jag vet. En plats dit du kan komma som du är, börja spinna på en tråd och väva dig en klädnad av nyfikenhet. I hyllorna står vänner och väntar på att få berika dig med sina berättelser.
Har du alltid haft en stark relation till biblioteket?
Ja, mamma tog med mig till Jönköpings stadsbibliotek när jag var liten. Jag tyckte att det var ett underbart slott. Doften av de laminerade barnbokssidorna, fikastunden i kafè Novellen, myshörnan med orangea kuddar, musik och sagor i lurar. Det var ett stort äventyr varje gång.
Hur tänker du kring diktsamlingen, vad vill du att läsaren ska få ut av att läsa den?
Jag skrev dikterna för att jag ibland behöver bli påmind om bibliotekets innersta väsen och tankar – låter det flummigt? Folkbiblioteket är ett gemensamt rum, en mötesplats för de berättelser som ska få oss att överleva. Det ska bli intressant och kul att höra hur läsarna uppfattar dessa dikter. Jag vill gärna få igång ett samtal om folkbibliotekets roll i samhället idag.
Du är bosatt i Åmål där du jobbar som bibliotekarie – vad är det bästa med Åmåls folkbibliotek?
Åmåls bibliotek är litet och gemytligt. Vi hejar igenkännande på varandra och frågar hur det går för mormor och barnen. Visst har vi haft problem, som många andra bibliotek, med bråk och stök men vi försöker lära oss av det som gått snett. Ingen bråkar utan anledning.
Gunnar Källström. (Foto: Håkan Ivarsson)