Bilder från seminarie i Olso om skolbibliotekets möjligheter. Foto: Sofia Malmberg
Ibland behöver man blicka bortom horisonten för att få perspektiv på tillvaron. Jag tog därför tåget till vårt grannland Norge, för att undersöka hur världen ter sig därifrån. Ett drygt hundratal skolbibliotekarier hade samlats i Oslo för att delta i ett seminarium som anordnats i anslutning till lanseringen av boken Rum for lesing och utforskning: Skolebibliotekets muligheter(2023).
Det är till stor del samma spörsmål här som där. Källkritik, läsfrämjande aktiviteter och Booktok, men förstås även specifika norska frågor som den nya skollagen som snart ska klubbas igenom och den nya nationella läsluststrategin som i skrivande stund är på remiss. Även i Norge är skrivningarna i skollagen luddiga och lämnar i hög grad till rektor att själv avgöra vad ett skolbibliotek är. När skollagen skulle revideras föreslogs att ordet skolbibliotek skulle ersättas av det mer allmängiltiga ordet bibliotek. Något som i praktiken skulle innebära att det skulle räcka för rektor att hänvisa eleverna till närmsta folkbibliotek i stället för att bygga upp ett eget skolbibliotek. Förslaget mobiliserade Norges samlade skolbibliotekskår och organisationer med uppdrag att främja barn och ungas läsande. Det skrevs upprop, debatterades i press och på utbildningsdepartementet. I Sverige finns det ingen diskurs om att försvaga skolbiblioteket i skollagen, men det verkar inte heller finnas någon angelägen politisk ambition om att besluta enligt förslagen i utredningen Skolbibliotek för bildning och utbildning. Skolministern har fått ett flertal uppvaktningar från olika aktörer, men undviker konsekvent frågor som utkräver ansvar i skolbiblioteksfrågan.
I förra veckan presenterades resultatet av PIRLS, vilket visade på mycket nedslående resultat avseende elevers läsförmåga i åk 4. Skolministern gjorde skarpa uttalanden om läskris och att vi riskerar att fostra en generation av funktionella analfabeter. Receptet för att råda bot på detta är bland annat satsningar på kompetensutveckling för lärare och på speciallärare. Ja, lärare och speciallärare behövs, men att INTE nämna satsningar på skolbibliotek när det handlar om att främja elevers läsande är snudd på tjänstefel. Att anställa skolbibliotekarier kräver prioriteringar både på kommunal och statlig nivå. De rektorer som har välfungerande skolbibliotek vet att den investeringen resulterar i ökad måluppfyllelse, övriga rektorer behöver skärpta lagar för att komma till den insikten.
I Norge sneglar många skolbibliotekarier på vad som händer i Sverige. Om den svenska utredningens förslag blir verklighet så kan det användas i den norska argumentationen för att stärka skolbibliotekets roll. Vi får hoppas, för både svenska och norska elevers skull, att ord snart omsätts i handling. Annars blir läskris och funktionella analfabeter något vi får vänja oss vid.
Med glada läsfrämjande hälsningar,
Sofia Malmberg, produktägare för skolbibliotekstjänster på BTJ