Ett gammalt talesätt säger att du inte känner någon förrän ni har spelat Monopol tillsammans. Och det ser ut som om biblioteken och bokbranschen är på väg att lära känna varandra riktigt väl.
Lagen om offentlig upphandling (LOU) är tänkt att skydda våra skattepengar och vår offentliga verksamhet. Lagen ska se till att det är pris och kvalitet som styr, snarare än korruption och slentrian. Så långt är de flesta överens. Men att lagen ställer krav på att förenkla för företag att lämna anbud glöms ofta bort, trots Upphandlingsmyndighetens råd om att ”underlätta för små och medelstora företag att lämna anbud”. I dagsläget väljer många små och medelstora företag att inte svara på offentliga upphandlingar. Vad är det för konstiga företag som inte vill sälja sina varor och tjänster, kanske ni undrar?
Det finns flera förklaringar till varför företag väljer att avstå. De flesta kom tyvärr till uttryck nyligen i SKL Kommentus senaste upphandling av ramavtal för tryckt litteratur till främst kommunala bibliotek i 231 kommuner.
Adderar värde – till en ensam vinnare?
Det kommande avtalet riskerar att göra Sveriges bibliotek till oavsiktliga verktyg för att kväva mångfald i bokbranschen och skapa en monopolsituation. Det går mot ett av syftena med LOU, att uppmuntra till konkurrens. Poängen med konkurrensen är att medborgarna i slutändan ska få bättre varor och service till lägre pris. Därför vill jag ta tillfället att gå igenom hur LOU skulle kunna hanteras för att lagen ska fungera som tänkt.
Det märks så klart att SKL Kommentus är en erfaren expertorganisation. De har gjort mycket rätt. De har haft en bra förberedande dialog med potentiella leverantörer, något som jag har skrivit om tidigare. Upphandlingen var också konstruerad för att resultera i en rangordning – vilket jag har förordat här.
Litteraturupphandlingen är tyvärr behäftad med en rad klassiska problem. Det är för stort fokus på pris, för många krav på leverantörerna, ojämnt fördelade straffavgifter, det som brukar kallas vite. Och en strävan efter att alla köp ska göras från en leverantör. Resultatet blir att de företag som svarar på upphandlingen – inte för att konkurrera med pris, utan med kvalitet, bredd och mångfald – förbinder sig att göra stora investeringar samtidigt som avtalet är konstruerat för att alla fördelar med avtalet ska tillfalla den leverantör som blir rangordnad överst, medan nackdelar som kostnader och hot om viten är de samma för alla leverantörer som svarar.
SKL Kommentus har precis bytt namn till Adda. Namnbytet sker för att förtydliga att syftet med företaget är att addera värde och nytta till offentlig sektor. Tyvärr har Sveriges kanske mest meriterade organisation för offentlig upphandling missat att värna sitt syfte den här gången.
Uppdraget är långt ifrån omöjligt
Jag ska inte gå in på alla detaljer, i stället vill jag ägna den här texten åt att lyfta fram goda exempel. För Adda har ett långt ifrån omöjligt uppdrag. Betydligt mindre aktörer har lyckats där denna gigant gick bet.
Både Malmö och Göteborg har nyligen genomfört liknande upphandlingar som båda lyckas balansera bibliotekens behov av smidiga köpprocesser och prisvärda böcker med leverantörernas behov av tydliga och rimliga leveranskrav.
En biblioteksanställd i Göteborg som vill köpa en bok som inte finns i deras första leverantörs nätbutik kan enkelt gå vidare till nästa leverantör för att göra sitt inköp. Så även i Malmö. Och alla leverantörer av medier till Malmös bibliotek måste leva upp till vissa krav, men kraven stegrar i förhållande till hur mycket leverantören kan förvänta sig att få leverera. Rimligt, och funktionellt för alla parter.
Men nu står vi här. Adda har krattat manegen för en monopolsituation i biblioteksvärlden. För leverantörerna är det inte ett problem – företag anpassar sig. De som får problem med tidsödande inköpsrutiner och ett sämre utbud är bibliotekens inköpare och i slutändan låntagarna. Biblioteken får lägga mer tid på administration och låntagarna får mindre mångfald i bokhyllorna.
Lyckligtvis behöver inga av kommunernas i Addas upphandling välja avtalet. Det står dem fritt att göra egna, bättre, upphandlingar. Det skulle gagna alla parter. Även det företag som blir högst rankad i litteraturupphandlingen. För om en spelare sitter på alla Monopolbrädets gator så kommer spelreglerna förr eller senare att behöva ändras.
Anette Grönroos, vd BTJ